något har hänt...

Något har hänt med mig igår. Har varit som vanligt i kyrkan, och medan jag stått i köket och skalat morötter (!) höjde blicken och tittade genom fönstret på skogen som finns på andra sidan vägen. Och plötsligt blev det en krasch i skallen på mig. Och utan förvarning har bilder från gruppvåldtäkten börjat poppa upp och ångesten i stort sett förlamat hela mig. Plötsligt blev jag medveten om att jag stirrar på den plats som allt det hemska hände för 17år sedan. 17 år!- borde inte händelsen vara dött nu och begraven i nu läge? Då, när jag blev våldtagen av 5män, har startat i mig en bearbetningsprocess av...min barndom....Då var det bara en parentes, något som har upprepats igen.. Efteråt var ingenting vanligt längre, och hela mitt liv hade förändrats... Nu alltså är jag på rutan ett igen, där allt har börjat... Jag vet inte hur jag kommer att må nu, om jag hamnar i någon sort depression , hur mycket ångest och smärta måste jag gå genom. Det blir nu i alla fall en del tankar om det som har hänt, våldtäkten som har dödat den lilla personlighet jag hade och min väg till att bli en ny person. Den jag är nu... Jag har betalat ett högt pris för att bli människa. Åratal med ångest, några självmordförsök, och så mycket smärta att det var många gånger som jag frågar mig själv om det var värd...Ibland är jag inte så säker om svaret... Igår har det hänt något med mig...och jag hoppas innerligt att när det blir avslutat då blir jag HEL....